Förebyggande vaccination för vuxna och barn omfattar totalt 3 doser.

Dos 1
Dos 2: 7 dagar efter dos 1
Dos 3: 14 eller 21 dagar efter dos 2

Den första påfyllnadsdosen (dos 4) ges ett år efter den tredje dosen, därefter kan en boosterdos ges vart 5:e år.

Har du inte följt vaccinationsschemat, kontakta vaccinationsbyrå för rådgivning.

Biverkningar som kan förekomma efter vaccination är ofta lindriga och snabbt övergående. Vid stickstället är det vanligast med: ömhet, rodnad, klåda och svullnad. Andra biverkningar är huvudvärk, sjukdomskänsla, feber och illamående.

Vaccinet ges huvudsakligen till personer som arbetar med djur eller kan komma i nära kontakt med dessa och till personer som skall arbeta inom sjukvård, skogsbruk etc. Barn har en tendens att mer eller mindre frivilligt komma i kontakt med djur. Vaccination kan därför övervägas till mindre barn inför en längre tids vistelse i högriskområden.

Observera att personer som vaccinerats mot rabies i förebyggande syfte ändå måste uppsöka sjukvård om utsatta för smitta!

Vid händelse som medför smittrisk, bett eller slickning från smittat djur:

1. Bettstället gnuggas med tvål och vatten, sedan läggs en kompress på, med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.

2. Transport till sjukhus. Vaccination bör ske snarast möjligt, samt eventuellt rabies immun-globulin i en muskel samt runt sårskadan.

För ytterligare information, se FASS
Rabipur

Rabies är en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.
Rabies finns i stort sett över hela världen och drabbar däggdjur. När människan drabbas och utvecklar symtom är sjukdomen så gott som alltid dödlig.

Det viktigaste att tänka på när det gäller att skydda sig mot rabies är att man vid utlandsresa låter bli att klappa okända djur, i första hand hund, katt eller apa.

Rabies överförs enbart via bett från infekterade, akut sjuka djur. Efter ett bett eller hudpenetration på annat sätt tar sig virus fram till perifera nerver. Sedan sprider sig virus långsamt i nerven och kommer successivt allt närmare centrala nervsystemet varefter man slutligen insjuknar med en hjärninflammation med somnolens och kramper.
Under de senaste 30 åren har två personer vårdats på svenskt sjukhus för rabies. Det första fallet var en man som smittades i Indien och som 1974 insjuknade efter återkomsten till Sverige. Det andra fallet var en kvinna som insjuknade sommaren 2000 och som smittats i Thailand.

Djur i Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika bär ofta på rabiessmitta. Smittan är även relativt vanligt förekommande i Östeuropa men ovanlig i övriga Europa. Sverige har varit rabiesfritt sedan 1886. Bland andra rabiesfria länder kan nämnas Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Japan.